Skam är en ständigt återkommande ingrediens i våra liv. Det finns en bra skam som gör att vi flyger och konsumerar mindre, och en destruktiv skam som inte leder till en positiv utveckling utan hämmar oss som individer. Du kanske har vänt bort blicken, eller gått över till andra sidan av gatan när du mött en person som är påverkad av substanser, raglar eller har stirrig blick. Vi är uppfostrade att akta oss för påverkade människor.
Det man inte tänker på är att missbrukande personer ständigt speglar sig i blickar som säger att de inte är önskvärda. Många personer som haft missbruksproblematik önskar faktiskt att någon skulle ha frågat hur de mått istället för att vända bort blicken.
Samhällets stigmatisering minskar benägenheten att söka vård hos missbrukare. Rädslan att uppgifter om deras drogmissbruk finns i journaler, och kommer att påverka deras möjligheter till vård, och hur läkare ser på eventuella andra åkommor i framtiden, gör att de drar sig för att ringa till vårdcentralens tidsbokning. Bland annat signaturen ”Petter” berättar i en studie (2020) att vårdcentralens anteckningar om att han haft en drogutlöst psykos gjorde att han inte fick körkort senare i livet. Han ansågs inte vara lämplig för att köra bil.
Att vårdsystemet börjar bemöta människor utan stigma är en viktig del av att minska drogmissbruket bland unga. Det är enklare att kontakta vården om personalen på vårdcentralen accepterar att personen har ett missbruk, och om läkarna kan se att det kan ligga andra problem bakom att man hamnat in i en sådan situation. Även i strategin som tagits fram av Institutet för hälsa och välfärd nämns ett gott bemötande inom vården som en viktig åtgärd för att få ned den höga drogdödligheten bland unga. Det finns alltid en människa bakom missbruket som behöver bli sedd.
Bemötande av blandmissbrukare inom den somatiska sjukvården (2018) , Arcada, sjukskötare. Författare: Johanna Ellonen Kristoffer Saarinen.
Stigma, skam och droger En intervjustudie om drogbrukares upplevda stigmatisering i samhället (2020), Lunds universitet, sociologiska institutionen. Författare: Alexander Gahnström & Dante Stolt.