Matutdelning/brödköer i både Sverige och Finland är något som ser ut att kunna växa i framtiden. I Finland finns det ställen i Helsingfors som tar emot ungefär 14 000 unika besökare per månad. Det finns omkring 400 utdelningspunkter i hela landet. Är denna siffra en helhet eller finns det folk som inte kan eller vågar ta sig till utdelningsställena som finns?
I Sverige finns det inte brödköer för ”vanliga” fattiga eller studerande som det gör i Finland.
Att vara hemlös/fattig är fortfarande tabubelagt och inget man direkt skyltar med. Vissa upplever obehag av att behöva uppsöka utdelningsställen. De tycker att det känns jobbigt för att det är folk som stirrar på dem när de väntar i köer och dylikt.
Det finns de som får hjälp av familj/vänner vilket gör att det inte ser så ”trasiga” ut som vissa andra. Ibland får frivilliga arbetare frågan om det är så att vissa människor som står i köerna verkligen behöver vara där. Svaret brukar oftast vara att om man inte har varit i kön själv så är det väldigt lätt att döma andra och börja spekulera.
Majoriteten av de som besöker brödköer är pensionärer och arbetslösa. Det verkar finnas en del olika anledningar till att folk har det kärvt eller är arbetslösa. Sjukpensionärer samt studerande finns också bland de som köar. Ibland är det också ensamstående föräldrar som kämpar med att få en dräglig tillvaro.
Man försöker även i Finland att försöka nå ut till alla de som behöver det. Man kan vara fattig på olika sätt menas det på. De finns de som är äldre och sjuka, dessa saknar därför möjligheten att ta sig till de olika utdelningsställena. Eftersom människorna bakom detta ofta är frivilliga får de ingen lön vilket betyder att resurserna för att ta sig till alla som kan tänkas behöva hjälp inte finns.
Statistik verkar vara något som ligger lite i skymundan och ingenting man gärna presenterar. Det verkar uteslutande vara hjälporganisationer och församlingar som står för den största delen av arbetet. Var är då socialstyrelsen? Vad gör politikerna?
Johanna Simpanen som är ekonomichef på social- och hälsovårdssektorn i Helsingfors uppger att det betalas ut 6,5–7 miljoner euro årligen till verksamheter/föreningar vars verksamhetsmål sammanfaller med sektorns[2].
I en artikel lyfts det även fram att brödköerna har växt sig större efter att utkomststödet flyttats från kommunerna till FPA[3].
Skillnaden mellan Finland och Sverige verkar vara ganska omfattande. I Sverige är det inte alls lika vanligt med brödköer som det är i Finland. Problematiken i det hela är att det inte verkar finnas något konkret sätt att mäta fattigdom. Det finns alldeles för många aspekter och gråzoner vilket leder till att mätningarna blir inkompletta eller totalt intetsägande.
Enligt fattigdomsrapporten som stadsmissionen uträttade år 2018 kartlades de olika bistånden de bidrar med och resultatet visar att det sker en ökning hela tiden.
Mat, kuponger och subventionerad mat uppgår i totalt 235 332 insatser[4].
Text: Robin Forsberg
Källor
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/08/01/fattigdomsforskare-brodkoerna-har-blivit-en-institution
[1] https://svenska.yle.fi/artikel/2017/08/01/fattigdomsforskare-brodkoerna-har-blivit-en-institution
[2] https://svenska.yle.fi/artikel/2018/01/31/heikki-hursti-sa-lange-vi-har-mat-och-ens-en-euro-pa-kontot-fortsatter-vi
[3] https://svenska.yle.fi/artikel/2017/08/01/fattigdomsforskare-brodkoerna-har-blivit-en-institution
https://svenska.yle.fi/artikel/2018/01/31/heikki-hursti-sa-lange-vi-har-mat-och-ens-en-euro-pa-kontot-fortsatter-vi
[4] https://www.stadsmissionen.se/press-och-opinion/pressmeddelanden/fattigdomsrapporten-2018-ett-valfardssamhalle-i-forfallv