Tankar om medberoende ”det dolda lidandet” skrivet av en erfarenhetsexpert

Publicerad | i Okategoriserade

Ofantligt många människor lider av något som kallas medberoende
Många av dem vet inte att de är medberoende!

Ännu fler av oss vet inte vad medberoende är eller vad det innebär.

Vad är medberoende?

· Förenklat: människor som alltid sätter andras behov före sina egna

· Människor som hjälper fastän hjälpen INTE är efterfrågad

· Människor som gör ALLT i sin makt att läsa andras tankar för att se deras behov

· Människor som gör ALLT för att andra ska må bra… att det ska vara lugnt och bra t ex i familjen

Medberoende tar ALL kraft såväl fysiskt som psykiskt för den som LIDER av det.

Eftersom den som lider av medberoende så sällan är medveten om problemet så förstår inte denne varför ”hen” mår sämre och sämre.

· Man känner sig väldigt ofta dålig, misslyckad. Man kan tycka att det är ens eget fel att andra mår dåligt särskilt i den egna familjen och i nära relationer.

Som medberoende lever du INTE för dig utan för andra.

Om du slutar hjälpa känns ditt liv tomt och innehållslöst ”Du är ingen utan andra”.

Vem blir medberoende? Det finns inga enkla svar.

Beteenden ”ärvs” ofta, så också medberoendet.

Kan jag bli fri från detta lidande? ABSOLUT!

· Först måste du få insikten att du lider av medberoende… sedan måste du inse att det är ett stort problem i ditt liv.

Vägen är lång men det går, för mig, var det slutligen 12 stegs programmet via Al-anon!

· Att bli FRI sitt Medberoende ÄR att få ett NYTT liv!

· Det innebär att DU får leva Ditt liv för Din skull

Detta är en text som jag läst som en annan medberoende, skrivit. När jag fick den i min hand så var det så klockrent, jag ville gärna dela med mig av den och jag har fått lov av skribenten Hans att använda den. Så här var det med mig, jag förstod inte att jag var medberoende, jag bara ville så gärna hjälpa min ex-man att sluta dricka. Han insjuknade i en depression efter en hjärtinfarkt och i stället för att söka hjälp började han dricka. Jag förstod inte heller att han dessutom hade genen för att insjukna i alkoholism eftersom hans far hade varit alkoholist, med mina försök att hjälpa så insjuknade jag själv i något som kallades medberoende.

Det här förstod jag inte förrän efter vår skilsmässa, en vän till mig föreslog att jag skulle gå med i Al-Anon. Al-Anon är en gemenskap för anhöriga och vänner till alkoholister, som delar sina erfarenheter, sin styrka och sitt hopp med varandra, för att lösa sina gemensamma problem. Al-Anon anser att alkoholism är en familjesjukdom och att en förändrad inställning kan underlätta tillfrisknandet. Al-Anon kan sammanfattas som hjälp till självhjälp för anhöriga till alkoholister.

Al-Anon har gett mig mitt liv tillbaka, fast det många gånger gjort jätteont att inse saker om sig själv.

Jag har varit möjliggörare och medberoende till hans problem. Jag kan inte inte få nån att sluta dricka eller göra något åt nån annan människas beroende, den enda människan i världen jag kan ändra på är mig själv.

Jag är maktlös inför alkoholen

Att inse det var för mig som närstående både en befrielse och en sorg, sorg över att inte kunna hjälpa, kändes, men det var en nödvändighet.

Jag insåg att jag hade insjuknat i något som kallades medberoende!

Jag har alltid ansett mig ha ett gott självförtroende, men i takt med att självkänslan sjunker så följer också självförtroendet med. När man lever i ett destruktivt förhållande så börjar man till sist känna sig misslyckad, vad än man gör, det idiotiska är, att läget kan kännas normalt, fast man innerst inne vet att så inte är fallet, man lever i förnekelse, vill inte alltid se.

Nu började min långa resa att “bli fri från mitt medberoende”, att ändra mina attityder. Min resa har varat i 8 år, jag märker att jag inte ännu kommit fram, att jag fortfarande kan falla i gropar i olika situationer.

Att börja jobba med sig själv är en process som tar tid. När man som medberoende länge har haft tentaklarna ute, och hela tiden skannat in vad andra människor tycker och inte har vanan att sätta sig själv i första rum.

Jag försöker lära mig att:

– jag duger som jag är

– jag har rätt till min åsikt, med respekt för andras

– jag inte behöver ställa in mig hos andra

Jag övar mig att:

– släppa taget

– försöka leva ”en dag i taget idag” och ibland kanske bara en timme i taget

– förstå att man inte på några år kan tillfriskna från något som man insjuknat i under 25 år, kanske ännu längre

– må bra och ta hand om mig själv, jag är en färskvara, som behöver underhållas, det är mitt ansvar att sköta min hälsa, både den psykiska och den fysiska. Mitt tillfrisknade är en livslång resa.

Jag är tacksam för:

– den hjälp jag fått och får

– att när det krisar är det härligt att ha ett skyddsnät, mina vänner, nära och kära, Al-anon.

– att jag vågat öppna upp och berätta om mina känslor, jag är inte ensam!

Jag har svårt att lita på människor i dag, men mest av allt har jag svårt att lita på mig själv, och det är det som jag jobbar på alla dagar, en dag i taget, och när jag inte kan ta beslut så vänder jag mig till den högre makten, min Gud!

Tillit är mitt stora problem i dag, och även kontrollbehovet…

Jag försöker också bli mer ödmjuk mot mig själv och förstå att förändringar tar tid, de sker inte i en handvändning. Dessutom måste man jobba med de attityder och karaktärsproblem som man har tagit på sig.

Det är bara jag och endast jag som kan bestämma över mitt liv, och det är bara jag och endast jag som kan förändra mig. Jag kan inte förändra någon annans liv, var och en har själv ansvar över sitt liv.

Jag försöker ochså begära hjälp när jag behöver det, jag behöver inte klara allt själv och vara duktig… jag får vara svag!

En medberoende i tillfrisknande och erfarenhetsexpertstuderande 2016