För några år sedan hade jag turen att få göra en intressant intervju med psykologen Katarina Blom som skrivit boken Lycka på fullt allvar med journalisten Sara Hammarkrantz. Vi diskuterade bland annat vilken funktion snällhet fyller i människans liv. Vår hjärna är formad så att vi ska hjälpa och samarbeta med varandra, eftersom det är förknippat med överlevnad.
Forskningen visar att snällhet särskilt funkar på arbetsplatser. Ett exempel kommer från Google där det visade sig att team där medarbetarna var snälla mot varandra var de mest produktiva och framgångsrika. I de snälla grupperna kände sig människor trygga, alla fick komma till tals och blev inte utskrattade om de sade något dumt. De gjorde att de vågade mer och var kreativa och bidrog till företagets utveckling på ett positivt sätt.
Vi pratade också om snällhet i nära relationer. Det är viktigt att vara hjälpsamma mot varandra, men Katarina Blom menade att vi ska vara uppmärksamma på hur vi ställer upp för våra medmänniskor. Om vi ger mer än vad vi har, så behöver snällheten inte längre bara vara positiv. Detta gäller särskilt anhöriga till personer med missbruk, personer som hela tiden försöker hjälpa och finnas tillhands i olika situationer. Föräldrar som ligger vakna om nätterna och tänker på sin dotter eller son som lever hemlös på gatan med ett drogmissbruk. Den som hoppas att partnerns alkoholmissbruk kommer att lösa sig, och som trots alla besvikelser, stiger upp följande dag med en tro på en annorlunda dag.
Om du är anhörig till en missbrukare och känner att du dräneras på energi, måste du jobba med gränser och ta hand om dig själv. Utvärdera hur långt du är beredd att gå när du gör vänliga saker. Medberoende hjälper inte den som är beroende att sluta – tvärtom. Definiera vad snällhet betyder just för dig.
Tänk på att du inte är ensam i din situation. Man uppskattar att det för varje missbrukare finns fem anhöriga som påverkas negativt av missbruk i Finland, och att antalet anhöriga som berörs av missbruk är två miljoner. Till anhöriga räknas även barn, vänner, make och maka och andra personer som lever med missbruk i sin närhet.
Att vara snäll mot sig själv kallas ibland självmedkänsla och handlar om hur vi är mot oss själva i utmanande lägen. Det handlar om att visa samma värme och förståelse mot sig själv, samma sak man skulle visa en vän som har det svårt, att inte vara dömande.
Text: Helene Wallin